5

Idag är det 5 år sedan min familj flyttade till Norge. Jag tänkte därför lägga ut den bloggen jag skrev i ett word-dokument (pga att vi inte hade internet de första månaderna = helvete) de första veckorna här.

Så here it is, 15-åriga jag i ett annat land, ensam och desperat. Och en aning korkad, men hey, det får man väl vara när man är 15 år?

21.00 18/6 –07

Nu sitter jag här i bilen medans pappa kör omkring på fjället och mamma är svinrädd x) Vi var tvungna att köra den gamla vägen en bit för en tunnel var stängd och mamma är världens fegis x) Jag hade fan glömt hur underbart fint det är här, snötäckta fjäll, sjöar med mörkgrönblått helt klart vatten och vattenfall längs bergsväggen. Helt obeskrivligt fint. Nu är vi framme vid Fossen så jag ska ut och sträcka på benen lite :) Inne igen :O såå fint här asså :D Nu åker vi genom en sån där svinlång tunnel, Mia som inte gillar tunnlar, ta inte bilvägen isf x) För övrigt så har katterna piggnat till nu och bildat en kör. De jamar väldigt vackert tillsammans xD Nää nu ska jag glo på film :D Skriver mer senare. Ha det gött in da land of gott bröd, ost, SKINKA :O, pizza, McDonald’s and Cola ;D  Men kom ihåg att jag har paprikachips, halstabletter, äpple Fox, god mjukglass, ost och baconkorv, fina snorkelstränder och fina pojkar ;D

 

01.46

Jaha, då ligger jag i en säng i mitt nya rum. Alfons ligger under soffan, Tiger ligger på den. Fy fan jag har ju inte ens smält att vi har flyttat. Vårat fula clownhus på tegelbruksvägen i Vänersborg är fortfarande Hemma och kommer antagligen alltid vara det. Det kändes förjävla hemskt att åka ifrån Madde, Sara och Lovisa imorse, vafan jag lipade väl tills jag somnade. Men jag är snart tillbaka i Vbg igen! :D Vafan Madde fyller ju år så ;) Nu måste jag sova, vi ses snart sötnowsar! Saknar er så jävla vidrigt (för att uttrycka sej som Mia) mycket redan. <333 Men jag är tillbaka snart, det lovar jag ! :)

 

Bjuder på en klassisk "fjortismsnprofilbild" av mitt 15-åriga jag, tagen inte långt före flytten. 
Wow, feels like another lifetime liksom. Alla minnen känns så overkliga, nästan som att det bara är en film jag har sett. Som att det inte har hänt på riktigt.

Jaja, nästa blogginlägg kommer imorgon!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0